Har hört nu att det är flera som fått besked från Folksam angående jobb. Hörde också att det var över 100 sökande och att dom tar in 20. Jag har inte hört ett dyft från dem och det känns inte så bra kan jag säga..

Vad betyder det? Att jag var så himla dålig på intevjun att dom helt enkelt kastat bort alla mina papper och därför inte har nåt nummer att ringa? Eller att jag var en så solklar kandidat att dom valde mig först och att mina papper ligger underst i högen och därför ringer mig sist?

Jaja. Jag blir nog inte klokare av att grubbla på det. Får jag inte jobbet har jag ingen aning om vad jag tar mig till. Att vara springvikarie inom vården är inte direkt ett säkert arbete med en säker lön varje månad. Det växlar ju hur som helst. Dessutom är jag bara inskolad på en avdelning i Bollsta och där kan jag inte jobba mera eftersom jag knappt tar mig dit och hem..

Helst av allt skulle jag vilja dra till Norge med ett gäng. Jobba några månader, ut och resa för ihoptjänade pengar och sen flytta till Umeå och antingen plugga eller jobba.. Men men. Jag har ju Mathias här och han kan ju inte bara säga upp sig från ett fast arbete, det är ju en stor trygghet.

Äsch. Jag får helt enkelt ta det när jag vet om jag fått jobbet eller inte!

Nu ska jag till Härnösand och käka massa mat hos syrran och gratta lilla Moa med resten av familjen.

Störs.

..Är vad min pojkvän döpt mig till dessa veckor. Jag ÄR faktiskt ett monster. Det går inte att prata med mig om det är spännande moment och jag sitter bokstavligen fastklistrad vid tv:n oavsett gren. Om lite drygt en timme är det final i tennis så då har jag det jag gör!

Idag då? Mathias ska lyxa totalt och åka med tre arbetskamrater till Sundsvall för att kolla på fotboll i VIP-logen. Käka gott, dricka och ha trevligt hela dagen och halva kvällen. Själv ska jag förhoppningvis till Härnösand och fira mitt äldsta syskonbarn som fyller hela fyra år idag! Det gäller bara att pappa kommer ihåg att höra av sig till mig om när dom ska fara.. Annars blir jag helt enkelt sittandes hemma hela dagen, it sucks.

Nu tror jag att jag ska äta nåt. Har, som vanligt, ont i magen på alla möjliga sätt.

I fyra och en halv timma har jag suttit och kolla på Tennis och ÄNTLIGEN vinner dom!!

Gratulerar Simon och Thomas, ni är i OS-final!!

Idag har jag kommit fram till att mitt liv innehåller mycket bajs. På dagarna torkar jag bajs och när jag är hundvakt plockar jag upp bajs från alla möjliga konstiga ställen.

Gela bajsade uppe på en stenkulle här på Bruket idag. Jag kastade ett snabbt öga på kringvarande hus för att se om någon såg incidenten. (Japp! jag är en plocka-upp-hundbajs-smitare ibland)

Självklart sitter en granntant på sin lilla, överpyntade uteplats och blänger på mig med sina överpyntade ögon som om någon av hennes överpyntade blommor skulle dö om jag inte plockade upp bajset. Stel som ett kylskåp med en knallgrön bajspåse i ena handen och en busig hund i andra började jag min vandring upp på berget (läs stenen). Väl uppe greppade jag tag om bajset, knöt ihop påsen och började knalla neråt. Tror ni jag klarade det?

Ingen risk. Gela upptäckte en katt, Majsan som hon ville äta upp och jag formligen FLÖG ner från stenhällen och tog emot mig med handen. Gissa tre gånger vad som hamnade under min hand? En knallgrön bajspåse som sprack och impregnerade min hand med dess innehåll.

Imorgon flyttar Maria till Luleå för att plugga i fem år om allt går som vi hoppas och tror. Jag är verkligen jätteglad för hennes skull och jag tror att hon kommer stortrivas där uppe med nya klassen.

Dock kommer jag att sakna henne varje dag och längtas tills vi ses igen. Kan inte förställa mig en dag utan hennes skratt och galna upptåg.

Önskar dig all lycka och välgång där uppe gumman och håller tummarna för att allt går vägen! Jag kommer snart och hälsar på.

Vad är det med killen!?!?

Han har tagit FEM OS-guld redan och har chans på tre till. Hur stor är möjligheten att en kille tar guld i alla grenar han ställer upp i och dessutom slår världsrekorden med en sisodär FEM sekunder i simning?

Jag hoppas verkligen att killen är ren för i så fall kommer han bli en legend.

Jag gillar vanligtvis inte hundar speciellt mycket men nu är jag kär. I en Rottweiler/labrador tik vid namn Gela som är min lillasysters hundvalp.

Hon ringde och frågade om jag kunde passa henne tills på fredag så igår överlämnade hon henne hos oss och det går jättebra!

Hunden har världens finaste lynne. Gör inget väsen av sig och är så där bedårande söt som bara en kolsvart hundvalp med rosa tunga kan bli..

Imorse när Mathias åkte på jobbet grinade hon lite men somnade snabbt om och sov tills jag klev upp runt 09.30 Gick ut i köket för att hämta hennes koppel och in kommer Gela smygandes med skam i blicken. Lilltösen kunde inte vänta utan hade kissat en liten pöl på golvet, trodde helt seriöst att vovven skulle dö av skam stackaren.

Just nu ligger i vi soffan och myser. Hon får inte vara i soffan hemma hos syrran men här är allt tillåtet! ;) Dock fick jag typ tvinga upp henne eftersom hon förmodligen trodde att det var förbjudet att vara där. Väl uppe lägger hon sig på rygg med benen spretandes åt alla håll och slickar mig frenetiskt i ansiktet. Pussglad vovve, minst sagt!

Det här med småprat är fan inte enkelt. Kommer ni ihåg inlägget jag skrev om hissprat för några månader sedan? Nu har jag kommit på en ännu jobbigare situation:

Föreställ er att ni sitter vid ett bord på ett café och alla andra bord är upptagna. Så kommer det ett tydligt nyförälskat par in i lokalen med en bricka fylld av kaffe, bakelser och annat som hör till. Så letar dom febrilt efter någonstans att sitta och inser snart att dom är tvungna att sätta sig vid samma bord som någon annan. Självklart väljer dom bordet jag sitter vid.

Så sitter vi där, jag och det nyförälskade medelålders paret. Jag sitter knäpptyst eftersom jag inte känner dem och de sitter också tysta eftersom de inte kan prata om vad som helst när det sitter en fritt främmande människa framför dom och knaprar på en bulle.

Hur gör man nu? Pratar om väder och vind eller fortsätter man sitta tyst och vacklande möta varandras blickar lite då och då bara för att allt blir så krystat?

Sen finns det ett dilemma till! Om det nu helt plötsligt blir ett bord ledigt lite längre bort, ska man flytta sig dit eller sitter man kvar på sin plats? Å ena sidan får dom sitta ensamma, å andra sidan känns det som att dom tror att deras sällskap inte duger eller att jag har något emot att sitta med dem.